Ljudet av en svensk ungdomsrevolt: Musiken från G – som i gemenskap

När Staffan Hildebrands ungdomsdrama G – som i gemenskap hade biopremiär i februari 1983, blev det inte bara en omtalad generationsfilm om kärlek, identitetssökande och droger. Filmen blev också en veritabel kulturskatt för svensk 1980-talsmusik. Soundtracket fångade tidsandan på ett unikt sätt och balanserade mellan tidstypisk synthpop, tidig svensk nyromantik och svaveletladdad källarrock.

Musiken fungerade som filmens faktiska pulsslag, där varje karaktärs utveckling och inre konflikter speglades av de band och låtar som spelades upp på dansgolv, i replokaler och på grammofonskivorna.

De tongivande artisterna och låtarna

Soundtracket till G samlade några av 80-talets mest inflytelserika svenska akter tillsammans med fiktiva konstellationer som skapats enbart för filmen.

1. Nürnberg 47 och Reeperbahn

I filmen följer vi karaktären Alexander, som sjunger i ett garageband men lockas över till det mer kommersiella och provokativa bandet Nürnberg 47. Bakom detta fiktiva band döljer sig egentligen det verkliga kultförklarade postpunkbandet Reeperbahn.

• “Hundarna brinner”: En av filmens absolut mest minnesvärda och stämningsfulla musikaliska insatser. Med sin mörka, malande basgång och smått suggestiva text fångar den perfekt den dekadenta och vassa tonen som präglar Alexanders moraliska fall i filmen.
• “Spegelbild”: Ytterligare ett bidrag som cementerade bandets svala, konstnärliga aura.

2. Eva Dahlgrens drömska och råa energi

Eva Dahlgren var starkt förknippad med filmens ljudbild och bidrog med flera omistliga spår som vävde samman vemod med kraft:

• “Drömmar av guld”
• “Strömningar”
• “Sexhets”
  Dahlgrens uttrycksfulla röst gav filmen en musikalisk tyngd som talade direkt till ungdomarnas känsloliv bortom enkla repliker.

3. Synthpop och stockholmsnätter med Freestyle och Nasa

För att spegla det tidiga 80-talets pulserande storstadsliv fanns även syntpopen representerad:

• Freestyle bidrog med “Nattens dockor”, en låt som andas tidstypisk synthsoulegergi och som bland annat samspelar med filmens visuella scener.
• Nasa med “Nattens drömmar” bidrog till den drömska, nästan hypnotiska stämningen som präglade nattklubbsscenerna.

4. Bandet Barn och Sebastian Håkanssons insats

Det fiktiva källarbandet Barn, där skådespelaren Sebastian Håkansson (som spelade Alexander) stod vid mikrofonen, levererade låtar som “Barnet i mig”, “Tretusen meter” och “Tre vilda hav”. De representerade den äkta, opolerade garagebandskulturen – drömmen om att slå igenom med sina vänner innan verkligheten och karriärhetsen kom emellan.

Varför låtarna från G lever kvar

Decennier efter filmens premiär har musiken från G – som i gemenskap uppnått kultstatus. Skivan sålde guld när den kom och fungerar idag som en musikalisk tidsmaskin. Den belyser en brytningstid i svensk musikhistoria där den analoga rocken mötte den nya syntpopen och den tidiga new wave-vågen.

För den som växte upp på 80-talet – eller för nya generationer som upptäcker epoken via retrovågor – är dessa låtar inte bara spår från ett filmmanus; de är tidlösa hymner om ungdomens vilsenhet, passion och drömmen om att hitta sin plats i gemenskapen.

Nürnberg 47 – Hundarna brinner

Det här klippet låter dig återuppleva den mörka och suggestiva stämningen från filmen genom Nürnberg 47s klassiska framförande av låten “Hundarna brinner”.
http://googleusercontent.com/youtube_content/1